LeWay

Har länge bävrat för denna dag men nu är dagen här. Dagen då vår framtid ska avgöras. Dagen då vi får veta om vi får bygga en framtid för varandra, för oss. Dagen då det ska avgöras om en av våra största drömmar i livet kommer att besannas eller inte. Ett antal personer sitter i detta nu och disskuterar oss och vår dröm.

Jag har rent ut sagt varit kräkfärdig över denna dagen, fram till nu. Idag känner jag mig kolugn. Jag vet att min underbara svärmor har hjälpt oss på alla sätt och vis hon kan. Alla papper hon har skrivit och alla personer hon har jagat för att få svar. Allt jobb hon har gjort har varit guld värt för oss, vet inte hur jag ska kunna tacka henne

Jag är till 99.9 % övertygad om att vi inte kommer att få tillstånd att bygga. 0.01 % hoppas fortfarande och det är det som gör så ont. Hoppet är det sista som lämnar människan men jag är rädd för att svaret kommer såra oss.

Hur det än blir så är faktiskt det viktigaste att vi har varandra. Ett hus är i grund och botten bara ett materiellt ting men för oss är det allt just nu...

♥
Bea