Dag 11

Mina syskon

Jag är ensambarn
Så länge jag har kunnat minnas så har jag önskat mig syskon
det vill säga ända tills jag insåg att det inte skulle inträffa

Att vara ensambarn anser många vara underbart
man blir bortskämd och får sina föräldrars fulla uppmärksamhet

Riktigt så är det inte
Jo jag är bortskämd men jag kan med handen på hjärtat säga att jag skulle ge upp allt jag äger och har för ett syskon
Det är något speciellt med syskon, man har varandra genom hela livet
Man delar mycket som vi andra inte kan förstå eller som vi andra aldrig kommer att få uppleva

Det är inte alla som är lyckligt lottade att kunna få barn men om jag i framtiden kommer att få barn kommer jag försöka så mycket som möjligt att ge barnet ett syskon.

Jag har istället för syskon underbara vänner, miss D och Martina som jag känt sen barnsben är som mina syskon
Vi bråkar, skrattar, gråter, stöttar och ställer upp för varandra
 Även om de aldrig kan bli mina syskon har de underlättat saknaden efter syskon väldigt mycket.
Jag har också en fin släkt där jag står många nära, jag kan inte säga att jag är ensam för det är jag inte
dock känner jag en saknad som inte går att förklara i ord.

Jag är även tacksam över att min C har fyra underbara syskon som tagit emot mig med öppna armar
på ett sätt är jag "släkt" med dom trots att vi inte är gifta, vi har känt varandra i snart 6 år och har kommit varandra nära.

Istället för att vara sorgsen över vad jag inte har är jag glad över de som jag faktiskt har i livet.
Jag har underbara människor i min närhet som jag älskar, som jag ser som min familj och mina syskon


Bea


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0