Dag 17

Barndomsminne

Jag har så många minnen från min uppväxt men det är lite tråkigt att inte minnas när jag var väldigt liten. Kanske inte alls som gör men många jag pratat barndom med minns så mycket längre bak i tiden än vad jag gör.

Jag har haft en underbar uppväxt, en väldigt trygg uppväxt tillsammans med båda mina föräldrar.

Ett barndomsminne jag fått berättat för mig många gånger är dagen jag försvann.
Jag var ute på gården och lekte, mamma var inne men hade koll på mig genom fönstret.
Helt plötsligt var jag borta
Kan tänka mig att mamma både hann tänka det ena och det andra
Mamma letade runt i hela kvarteret och ropade på mig hundratals gånger men hittade inte mig
Efter ett tag kom jag gående på gården
Jag hade ju bara varit hos den snälla grannen och ätit en bulle...

Ett barndomsminne jag tydligt minns är när jag var 8 år och var på Cypern med mina föräldrar och ena kusin i 3 veckor.
Ärligt talat tror jag alla minns att jag och min kusin var där..alltså alla som också var där på semester!
Vi stojade och tjoade hela dagarna, gjorde folk galna! Hoppade i poolen och skrek våra röster hesa.
Det gick till och med så långt att mamma och pappa gav oss utegångsförbud men vad hjälpte det när vi började hoppa hade på köksgolvet som bestod av perfekta klinkersplattor?
Vi jämföre vem som fick störst melonbit trots att ingen av oss orkade äta upp dom..
Det var en minst sagt kaosartad semester men det är verkligen en minnesvärd semester!


Bea


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0