Min bröllopsklänning
I fredags skulle jag och mamma springa runt i bröllopsbutiker för att hitta en klänning till mig.
Bjöd in min svärmor, kändes rätt i hjärtat att göra det och jag ångrar det aldrig!
Vi började med att gå in i en affär och där fick jag genast syn på den mest fantastiska klänning jag någonsin sett!
Jag provade den och den satt som ett smäck på mig, alla sa att den där klänningen var som gjord för mig!
Jag kommer inte att skriva ut namnet på affären som har samma namn som klänningen, det beror på att jag inte vill ge våra gäster några ledtrådar alls men mest beror det på att C inte ska få se/kunna lista ut vilken klänning jag valt.
Från början var tanken att han skulle få se klänningen men inte på mig men jag har bestämt mig att han inte ska se den alls, vare sig på bild eller på mig innan det är dags att gå nerför altargången!
Kanske lite vågat, för självklart är jag nervös över att han inte gillar den men jag vet att han kommer älska den när han får se den.
Hela dagen var ett enda långt lyckorus, jag kände mig genuint lycklig.
Vi gick vidare till andra affärer och provade massor av andra klänningar men för varje klänning jag provade kände jag mer och mer att den första var den rätta.
Jag har alltid hört att när man provar klänningar kommer man känna vilken som är rätt och jag har varit nervös för att inte känna den känslan men nu vet jag vad alla pratar om.
Jag kan inte sluta le när jag tänker på den, jag tittar på bilder på den i smyg hela tiden, jag längtar efter att få prova den igen och framför allt längtar jag till den dagen jag ska gå och möta C i kyrkan i den underbara klänningen.
När jag kom hem tog jag fram min samling av bröllopstidningar, bilder och annat jag sparat ihop sedan förlovningen och när jag tog fram ett papper som jag rev ut från en tidning för många många månader sedan ser jag att bilden föreställer exakt den klänningen jag valt som min bröllopsklänning! Det var den första bilden jag rev ut ur en tidning men jag hade "glömt bort" den klänningen. Det är ödet som säger att det var den jag "letat" efter redan innan jag själv visste om det.
Om man får säga så, så kände jag mig otroligt vacker i den. Jag har aldrig känt mig så vacker som när jag stod där i den klänningen och med slöjan jag valt ut. För ja, jag kommer att bära slöja på bröllopet. Både svärmor och mamma sa att jag lös upp på ett speciellt sätt dom aldrig sett mig göra tidigare och jag känner i hjärtat att jag har gjort rätt val.
Ibland bara vet man,
Jag visste direkt att det var den där klänningen mina tärnor ska bära
Jag visste direkt att det här är min bröllopsklänning
Men mest av allt visste jag att det här är mannen jag ska dela resten av mitt liv med första gången jag såg C.
♥
Bea
Bjöd in min svärmor, kändes rätt i hjärtat att göra det och jag ångrar det aldrig!
Vi började med att gå in i en affär och där fick jag genast syn på den mest fantastiska klänning jag någonsin sett!
Jag provade den och den satt som ett smäck på mig, alla sa att den där klänningen var som gjord för mig!
Jag kommer inte att skriva ut namnet på affären som har samma namn som klänningen, det beror på att jag inte vill ge våra gäster några ledtrådar alls men mest beror det på att C inte ska få se/kunna lista ut vilken klänning jag valt.
Från början var tanken att han skulle få se klänningen men inte på mig men jag har bestämt mig att han inte ska se den alls, vare sig på bild eller på mig innan det är dags att gå nerför altargången!
Kanske lite vågat, för självklart är jag nervös över att han inte gillar den men jag vet att han kommer älska den när han får se den.
Hela dagen var ett enda långt lyckorus, jag kände mig genuint lycklig.
Vi gick vidare till andra affärer och provade massor av andra klänningar men för varje klänning jag provade kände jag mer och mer att den första var den rätta.
Jag har alltid hört att när man provar klänningar kommer man känna vilken som är rätt och jag har varit nervös för att inte känna den känslan men nu vet jag vad alla pratar om.
Jag kan inte sluta le när jag tänker på den, jag tittar på bilder på den i smyg hela tiden, jag längtar efter att få prova den igen och framför allt längtar jag till den dagen jag ska gå och möta C i kyrkan i den underbara klänningen.
När jag kom hem tog jag fram min samling av bröllopstidningar, bilder och annat jag sparat ihop sedan förlovningen och när jag tog fram ett papper som jag rev ut från en tidning för många många månader sedan ser jag att bilden föreställer exakt den klänningen jag valt som min bröllopsklänning! Det var den första bilden jag rev ut ur en tidning men jag hade "glömt bort" den klänningen. Det är ödet som säger att det var den jag "letat" efter redan innan jag själv visste om det.
Om man får säga så, så kände jag mig otroligt vacker i den. Jag har aldrig känt mig så vacker som när jag stod där i den klänningen och med slöjan jag valt ut. För ja, jag kommer att bära slöja på bröllopet. Både svärmor och mamma sa att jag lös upp på ett speciellt sätt dom aldrig sett mig göra tidigare och jag känner i hjärtat att jag har gjort rätt val.
Ibland bara vet man,
Jag visste direkt att det var den där klänningen mina tärnor ska bära
Jag visste direkt att det här är min bröllopsklänning
Men mest av allt visste jag att det här är mannen jag ska dela resten av mitt liv med första gången jag såg C.
♥
Bea
Kommentarer
Trackback
